Maja Olson

That's why I'm here now: NEW BLOG

I guess everyone comes to a point where words cease to exist. Vowels, sounds, sentences - to what use are they? No matter how much you scream, talk, whisper, even think of things to say, do, be, nothing will help. Sounds are useless. Worthless. Pointless.

All that is left is an empty shell. A skeleton, some flesh around the bones. Inside: blackness. The surface is moving, a hand brushing a chin, eyes crying salty sea drops, arms hugging, legs walking. With no purpose. A robotic state of unreflecting acts. With no inner soul. Feelings that have disappeared, sweeping away like scared moths in sudden sunlight. Emotions, happiness, joy, melancholy, even grief, sadness and anger vanish. Like pieces of stars sucked into a swirling black hole. A body hanging on threads, a dead puppet, playing to be normal, but only growing a larger nose as lies and denials increase. Everything seems normal on the outside, except for the closed mouth. Lips pushed together, blocking the blood, turning the pale pink skin yellowish white. Words playing on the edge of the tongue. Fighting to get out, to breathe free air. Or the mouth is wide open, gasping to scream of pain, but instead finding itself struggling against the water that threatens its very existence.

He is gone. He is gone. Death is a too strong word. it would need courage, acceptance and truth to utter it in the darkness. He is gone. On a business trip. To the church. Driving children to hockey games. Forever. He is gone.

Pictures of him flash on the eyelid. Laughing in that special way, with head slightly turned to the rightt, wrinkling the eyes and the forehead downwards, blinking in pleasure. The raw, scratchy voice while worshiping, leaning over the piano, hunching the back and tapping the foot. Standing at the back of the church, investigating the reactions of people, face blank of emotions, hands in the pockets of his black jacket. Walking down the stairs at his job in that hurrying flow of tripping legs, wearing his high black shoes, smelling of perfume, driving home for dinner time. Sitting at the dinner table, surrounded by relatives and friends, discussing religion, theology, politics, work, eyes gleaming with excitement and interest. Pictures of him, of his life. A life that now is gone. Ended.

So, I guess everyone comes to a point where words cease to exist. They are useless. Worthless. Pointless.

And if I would try to say something it would only be this: I love you. I miss you.

Jag är stolt över min pappa. Han är fin. Och så duktig.

Nu har jag haft konstant ont i magen i tre dagar. Mina alternativ för denna yttersta störande smärta är:

- Sockret från kakorna och godiset i fredags
- Müslin jag har ätit varje dag i en vecka
- Laktosintolerans från allt te
- Oro över de två uppsatserna jag måste skriva på mindre än sju dagar

Vad kan det vara?

När man ska plugga och skriva uppsatser gör man hellre det här:

"Enligt dina svar i frågeformuläret är du en...

Inåtvänd Planläggande Abstrakt Känslostyrd person

SÅDAN ÄR DU: Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor. Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt. Du fokuserar på "the big picture" och tycker om att teoretisera över VARFÖR saker fungerar som de gör (medan du inte bekymrar dig så mycket om detaljerna). Du är en kreativ person, som gillar att experimentera. Du lever dig gärna in i andra människors situation och är snabb att stötta andra om de har behov för det. Du värdesätter känslosamhet och tar ofta beslut utifrån dina personliga värderingar.

majas personlighetstyp: Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Karriärer som skulle kunna passa maja: Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, studievägledare, journalister, religionslärare.

Otroligt intressant. Det mest förvånade för de flesta är kanske att det verkar som om jag verkligen bryr mig om andras situationer...

Idag var kort sagt en underbar dag. Vaknade upp vid tio av klart solsken. Jag och Jess bakade bröd - jag åt upp typ hälften... - och vi, tillsammans med Hannah, Tom, James och John åt av glatta livet. Cheese rolls, rolls with oats och vanliga småbröd. Helt underbar frukost!

Efter det gick vi på promenad. I två och en halv timma. Vi klättrade över staket, klängde oss fast vid grenar över "swamps" och slirade i gegga. Det var strålande solsken och i den stilla vinden blev det nästan upp till femotn grader. Jag gick i bara t-shirt... Helt underbart. Vi hade stick race with Pooh-sticks bridge, vi letade efter James mobil i geggamojjan (han hittade den men den är ganska död nu), och tog kort vid en bro i en halvtimma för att få det perfekta kortet (vilket vi fick). De är så underbara...

Jag blir verkligen töntigt lycklig av sådana här dagar. De är verkligen mina bästa vänner!!!


James, jag, Jess, Tom och John




Jag klättrar i träd över "swamp". Det var här James tappade sin mobil. Han kom på det en kvart senare.


Hemma igen...

PS. Emmie!!! Det ska fortsätta vara sådant här fint väder!!! Ta med dig vårjackan!!!

Över en timmes promenad med Jess i detta sköna vårväder. Vi plockade blomkvistar från träd (de har redan börjat slå ut här!) och upptäckte nya vägar ut ur Southampton. Det var över tio grader, totalt vindstilla och soligt. Åh, vill vekrligen inte åka till Sverige och någon andra istid när det är så underbart här!!!

Dessa bilder är så vackra:

To write is to loose. Tankarna gurglar ner i ett svart, somber hål. Jag har tankar om allt och ändå om inget. Oviktiga och ändå vital.
Jag kan inte samla dem. I samma ögonblick som jag sätter pennan mot pappret försvinner de spårlöst. In i minnets värld. För att sparas. För att glömmas. To be forgotten.
To be human is to forget. To not be able to describe your deppest thoughts. Words limit you. Make you weaker. Make you stuck. Make you unable to share inmost feelings.




Ibland känns det som om en annan människa stiger in i mitt huvud. Jag förstår saker jag inte har förstått innan. Känner känslor från upplevelser jag aldrig har haft. Jag ser sammanband, mönster, helheter som jag inte har utbildning till att se egentligen. Jag blir rikare på kunskap. Förlorar mig själv, blir en del av historia, en länk mellan då och nu, en faktaboks svarta bokstäver i fysisk form.
Och sen försvinner det. Kvar är ett hål som för en sekund sedan var fylld med vetskap nu är ett svart tomt schakt ner till mitt hjärta.

'There are two kinds of love. In the safe kind, you look for someone who's exactly like you. It's what most folks settle for. But then there's the other kind of love. Everyone's born with a ragged edge, and soome folks crave the piece that's a perfect fit. You'll search for it forever, if you have to. And if you're lucky enough to find it, it looks so right, you start to tear at your own seams, thinking, maybe I could look just as perfect... That kind of love... You come out of it a different person than you were when you started.'

From Twilight

För de som troget har inväntat några nyheter från den nu tjugoåriga Majan.

Hemlighet #1: Jag känner mig verkligen lastgammal. Tänk, för bara några år sedan var jag sjutton och kände att hela livet var framför mig. Nu börjar jag få bråttom!

Hemlighet #2: Jag vill aldrig, ALDRIG, flytta härifrån. Med en enkel flygbiljett till Jakob så hade mitt liv varit perfekt. Här har jag allt som inte finns i Sverige. Verkligen allt. Längtar bara efter den lååååånga, jobbiga Easter Holiday av en orsak: Jakob.

Hemlighet #3: Jag har ätit yam idag och det var så mumsigt. Jag har även ätit banankaka idag och det var inte lika gott. Det leder in på hemlighet nummer fyra.

Hemlighet #4: Jag följer Jakobs idé och avhåller mig helt från söta saker. Ska bulla upp med hallon och sitta och suga i mig dem istället. Jag har även bunkrat upp med hela fem lappar på mina väggar där det står "iinget godis". Jag ska klara detta.

Hemlighet #5: Jag har varit "emotional" i typ över tre dagar nu. Gråter när jag läser Twilight, gråter över en låt, gråter över mina historiaböcker, gråter över lektioner. Och nej, jag ska inte ha mens. Tack och lov att Jess och Tom finns. Och skönt att de vill vara uppe med mig till halv fem på natten och snacka känslor.

Hemlighet #6: Idag har jag sökt jobb...

Hemlighet #7: Jag är kär i Twilight. Utan att ha sett filmen och inte i historien som egentligen är ganska bullshit. Nä, jag är kär i KÄRLEKEN. Jag trodde aldrig att jag någon gång skulle få läsa om Min Kärlek i en bok.

Hemlighet #8: Jag har precis läst om att många beskyller judarna för the Holocaust. För att de inte gjorde revolter. Och jag vet inte om jag håller med eller inte... Mer bevis tack!

Hemlighet #9: Idag när jag joggade stoppade en farbror mig och sa på underbar brittisk, bred dialekt: "you gonna get to thin!!!" Som om han kunde se det under mina tjocka mjukisbyxor och softiströja.

Hemlighet #10: Jag kommer säkert få äta upp detta en dag och många kommer säkert halshugga mig när jag kommer till Sverige, men jag vill ALDRIG SKAFFA BARN. Och jag har mina anledningar. Och javisst, de är själviska, men jag skulle aldrig bli en bra mamma i alla fall så istället för att försöka lägga ett liv på något jag ändå kommer misslyckas med ska jag satsa på det jag verkligen vill: läsa språk, flytta utomlands, skriva om fattigdom, elände och krig. Och självklart om Tom när han hittat läkemedlet för AIDS.

Ser ut så här!









Och jag är så lycklig!

Imorgon flyttar jag.
Imorgon har jag Afternoon Tea Party.
Imorgon ska jag träna.
Imorgon är det Unite.
Imorgon kanske det är film på kvällen.

I övermorgon kommer Jakob.
I övermorgon ska jag bara läsa om judar.
I övermorgon ska jag träna.

Nu lyssnar jag på the Ark och packar.

Lycka.

Så här såg det ut i förrgår:




Det är ruskigt kul att betrakta alla dessa lyriska engelsmän när snön ligger på marken. Alla var ute på snöbollskrig, byggde snögubbar och gick långa promenader. Drack varm choklad efteråt och fick lyriskt glänsande ögon. Brydde sig inte ett dugg om att det blåste iskallt och att de inte har rätt kläder på sig.
De gav allt för snön.

Och jag måste erkänna att snön gjorde mig lite glad. Den fick mig att känna mig hemma.

Men jag blev ännu gladaare när allt regnade bort under natten. Nu kan jag gå utan att halka, slipper bylta på mig alla kläder jag kan hitta (hade definitivt glömt hur jobbigt det var) och ... ja, jag vet inte. Livet blir så otroligt mycket lättare utan snö.

Har äntligen börjat med andra semesterns lektioner nu. German Jews in England after 1933 och Anne Frank är verkligen drömämnen. På första lektionen satt den tyska läraren och babblade på i en och en halv timme om den judiska bakgrunden till utvandring - från Abraham till idag. Det gjorde mig lite irriterad att han var för noga med att poängtera att Gud lika gärna kunde ha varit en tanke, eller något vi inte vet, men vad gör det när ämnet är så underbart? Längtar redan till nästa lektion. Och till Anne Frank har jag redan läst över 400 sidor, sett två serier om hennes liv på ca 6 timmar och jag vill bara ha mer.

Och som pricken över i:et så har jag fått tillbaka min lust att skriva. Har så många ideér som flyter omkring. Massa jag vill skriva och göra. Och jag förstår inte varifrån jag har fått den lycka som gör att jag mår så bra. Men jag antar att det är för min önskan som jag hoppas blir verklig om en vecka!!!

Det är skönt när almanackan ser ut så här:



Det har nämligen betytt att jag har fått fem dagars ledighet utan press, stress och måsten. Under de senaste fyra dagarna har jag hunnit:
Gå på bio och se Valkyrie
Se hela Anne Frank serien från BBC
Baka chokladbrownies (men jag anser att det var en kaka) med Jess
Sitta i köket och pratat med diverse personer till tre på natten
Läsa ut The Return of the King
Läsa The Forgotten Garden

Dessutom verkar det som om jag har en underbar överaskning på lut... Jag ber och hoppas att jag får. Att förklara för de andra kommer bli en pers, det vet jag, men åh, så kul!!!